Milstolpar och helgplaner...
I morse så gjorde Ayala sin första större milstolpe tycker jag! hon bad om att få gå ut och bajsa :)
Efter frujosten så gick hon fram till ytterdörren, vände och gick tillbaka tills jag kom, då satte hon sig vid dörren tills jag öppnade och då gick hon ut, kissade och bajsade och sen sen in och sitta fint på mattan i väntan på en godis :)
Det är lång väg kvar men ett stort steg på vägen, matte var SÅÅ stolt :)
Sune har börjat slappna av mer och mer nu också, jag tror han har insett att hanh inte måste tävla om uppmärksamheten och att han inte har blivigt utbytt så nu leker han och Ayala ofta, speciellt ute, och dom har jätte roligt ihop. Det är skönt att få hjälp med att aktivera henne så tack för det Sune.
I morgon ska jag på agilitykurs utan hund i Norberg med Annica Aller som ska vara väldigt duktig, det ska bli skoj :)
Här kommer några foton som Fredrik syster Sofie har tagit! :)
En massa bus och sånt...
Just nu ligger hundarna och sover efter att ha haft besök av Camilla och Ayalas två systrar Feather och Beenie.
Ayala har busat som bara den så nu är hon helt utslagen :) Även Sune busade en del och Feie tyckte det var jätte roligt med besöket.
I tisdags så var jag och Ayala iväg och träffade Jossan och hennes katt Smilla i Uppsala. Det var Ayalas första egna utflyckt och första katt-möte så det var spännande.
Resan gick jätte bra, lite gråt i början men sen sov hon resten av vägen i sin bur. Väl framme så gick allt lugnt till, Ayala och Smilla nosade lite på varandra sen gick Ayala iväg för att undersöka köket och äta smulor från golvet :)
Allt eftersom tiden gick så blev dom mer och mer nyfikna på varandra och vid slutet av besöket så lekte dom till och med med varandra :) Så första katt-mötet blev en succé! Ayala fick till och med en present med sig hem från Smilla, en kattleksak hon tyckte var rolig.
I lördags var det ju fruktansvärt väder på kvällen men innan det blev som värst så hann syster Sofie, Peter, Vilma och hundarna komma på besök, även mamma och pappa kom med. Det var jätte trevligt, och Ayala och deras mopsvalp Laban hade jätte roligt. Äntligen nån som vill busa på riktigt med mig tänkte nog Ayala :)
Fredrik och Peter pratade kök och vi fikade och hade trevligt. Sen fick dom börja dra sig hemmåt och det var knappt att dom kom hem! ca 40km/h blev det med noll sikt och dåligt väglag. Skönt att dom kom hem säkert iaf.
Jag skulle ha åkjt till Uppsala för tjejkväll hos Jossan men ställde in då jag inte ville ge mig ut på vägarna, var nog ett bra beslut tror jag. Kom ju dit på tisdagen istället. Mamma hade ju kommit för att vara hundvakt så vi fick ha filmkväll tillsammans istället, det var också trevligt :)
Morgonen efter vaknade vi till -29,4 grader! Huuu va kallt! Då blev det inte långa promenader för hundarna kan jag säga. Dessutom hade det kommit ungefär en 3 dm snö så det blev någon timme till att skotta framför garaget.
Lite blandade bilder...
En härlig vecka...
Nu har Ayala varit hos oss i en hel vecka och det har gått super bra!
Hon är en härlig positiv hund med mycket skinn på nosen (på hela kroppen för den delen). Hon är intelligent och orädd och verkar ha funnit sin plats i familjen utan problem.
Hon har lärt sig "Sitt" och "Ligg" och kommer för tillfället klockrent på inkallning. Hon följer med oss på promenaderna och varvar att gå lös och att sitta innanför jackan och spana.
Igår eftermiddag var hundarna helt själva en längre stund för första gången. Mitt och Fredriks jobb gick över varandra så han åkte hemifrån kl 16 och jag kom hem kl 20. Fredrik stängde in Ayala och Sune i köket och Feie fick resten av huset, på så vis kan hon få lite lugn och ro mellan varven :)
Jag kommer hem och möts av en glad Feie och en Sune som är olyckligt instängd i köket. Men ingen Ayala? Hm, ligger hon och sover? Går in i köket och tittar. Nej ingen där. Då hör jag ett litet pip, vart kom det ifrån? Jo övervåningen såklart! Där står hon glad och väntar på att matte ska hjälpa henne ner för trappen.
Vet inte hur hon tagit sig ut, troligtvis har hon klättrat över gallret, eller hur länge hon var ute men inga "olyckor" vare sig nere eller uppe så allt verkade vara frid och fröjd :)
I går var också Monica, Ayalas ägare (http://www.yulara.se), här på besök för första gången tillsammans med sina fyra Basenjis Noni, Splash, Thella och Ruby. Ayala tyckte det var jätte roligt med besök och busade hejvilt med sina nya kompisar. När dom hade gått somnade hon utmattad men nöjd.
Vi fick lite fina bilder på lill-tjejen innan jag var tvungen att åka till jobbet.
Första promenaden
Min säng, mina leksaker... trött Ayala har hittat sin egen plats i köket.
Feie's svans är en populär "leksak", tror inte Feie instämmer :)
Besök från Västeråsgänget
Västerås-ligan!
Snyggingen!
Update
Vi åkte och hämtade Glow, eller Ayala som vi nu kallar henne, vid 7 tiden i Sala.
Sen bar det av hemmåt. Fredrik gick en sväng med Feie och Sune medans Ayala fick nosa runt och bekanta sig med köket. Det var lite läskigt men ju längre tiden gick så blev hon modigare och modigare.
Sen kom hundarna in och då blev det lite läskigt igen. Vi har grind till köket så dom satt båda och gnydde och ville komma in och hälsa och Ayala satt i ett hörn och morrade åt dom. Fast efter en minut ungefär blev hon nyfiken och började smyga när mare och närmare. Fast så fort Feie eller Sune rörde sig så smet hon snabbt tillbaka bakom oss.
Vi lagade mat och lät dom ta sin tid, tillslut så vågade Ayala fram och efter att ha fått hälsa med stöd av matte så blev hon jätte busig och gjorde lekinviter och skuttade framför gallret.
Då släppte vi först in Feie som var alldeles till sig, Ayala var hur cool som helst och verkade inte tycka att det var särskillt läskigt att ha en jätte hund som sniffade en över hela kroppen :)
Sen var det Sunes tur och dom fattade tycke direkt. Ayala blev överlycklig att hitta en lekkamrat i lagom storlek och dom två for runt som tokar i köket.
Vi åt middag på övervåningen och Feie och Ayala lekte kurragömma under fotöljen. Feie delade också med sig av sina ben och stod och tittade på medan lill-tjejen gnagde på ett alldeles för stort märgben :)
När det var sov-tajm så sov Ayala och Sune i sängen med oss, hon vaknade en gång under natten, då släppte jag ut henne, hon kissade och sen gick vi och la oss igen. En lugn natt helt enkelt :)
Nu ligger hon och sover efter att ha va5rit ute en sväng med mig och Sune. Hon fick sitta under jackan och Sune springa lös. Men snart vaknar hon nog så då gäller det att vara med och släppa ut för kissning!
Fler bilder kommer snart :)
She's here!!!
Jag måste gå och sova strax men vill ändå lägga upp lite bilder redan nu :)
Återkommer med mer info om den stora dagen imorgon!
Godnatt
Fler inköp
Hittade en riktigt bra på www.granprix.se.
Idag åkte Josse så nu väntar jag ivrigt på första rapporten från Indien!
*kram*
Bur från Dogman med skål
Nya sängen :)
Snart dax... för många saker.
Snart:
- Åker lilla syster Josse till Indien för att volontärjobba med barn i en by.
Jag hoppas hon förstår hur stolt jag är över henne och att jag förväntar mig många fina bilder med nya kameran :)
- Kommer vår lilla valp äntligen hem, förmodligen redan nästa torsdag om det passar för Camilla.
Vi har börjat handla och fixa hemma för att göra hemmet så valpvänligt som möjligt.
Inköpt:
- ToaLätt (strö)
- Vatten och matskål
- Leksaker
- MASSOR med tuggben i olika typer och storlekar. Valptänder kliar och alltd bra att ha saker man FÅR tugga på i huset. :)
- Bitter-spray, tänkte spruta det på det mest gnagvänliga i huset som eventuella sladdar och stolsben som små valpar ikke ska äta på. Då blir det mindre nej och mer tänka själv :)
Nu är det ända vi saknar kompostgaller och en kattlåda men det ska vi få låna av Monica (lådan alltså).
Får smita förbi Biltema för gallret nån dag innan jobbet.
Koppel har vi i massor och ett eget halsband köper vi när vi har fått henne och kan prova ut ett fint i butik.
Jag vet att dom växer ur sina halsband snabbt men det första halsbandet är lite speciellt och något man sparar på.
Valpkurs är också bokad, bara att betala avgiften. den börjar 21a Mars så det ska bli roligt!
Skålarna och en av leksakerna! :)
Vackra valpar
Idag så tillbringade vi större delen dagen hos Camilla och valparna. Tanken var att vi skulle göra en snabb visit men vi fastnade liksom där :)
Det var även Monica från Kennel Yulara som kommer att vara ägare till våran tjej, Elisabeth från Senjisfinx, Chanters husse och matte och lite av Camillas familj.
Valparna var underbara som sist och Ivy fortfarande oiförstående till varför vi inte bryr oss mest om henne istället för valparna. Hon är nog helt övertygad om att alla var där för hennes skull :)
Valparna blev ordentligt fotograferade och dom skötte sig utmärkt tycker jag. Nu återstår att "valp-säkra" huset, gömma undan sladdar och annat gnag-vänligt, köpa lite kompostgaller och annat smått och gott. Ska bli så himla roligt att ha valp i huset igen, det är ju nästan 8 år sen sist och även om det är mycket jobb så är det ju himmla roligt också!
Vi längtar efter dig tjejen, men snart får du komma "hem"! (innan dess måste vi dock komma på ett bra namn som både vi och Monica gillar... hm...)
Miss Amazings Field Silverglow
Brorsan Miss Amazing's Chanter Moonfilter
Syster Miss Amazing's Columbine Reeddancer
Syster 2 Miss Amazing's Feather Moonwand
Promenad
Det var jätte kul att Sune äntligen fick träffa en basenji och jag tror att han kommer att ha jätte roligt med nya valpen. Det var trevligt för Fredrik att träffa Monica också, dom har ju inte hunnit ses ordentligt innan, bara som hastigast på Hund 2009.
En massa bebisar...
Nu har jag äntligen fått min beskärda del av bebisar!
I tisdags åkte jag och Fredrik först hem till Camilla på Miss Amazings Kennel och träffade henne och hennes 4 underbara valpar. Vi sitter nu och håller tummarna för att allt ska gå i vägen för i så fall så kommer en underbar liuten tik flytta hem till oss om några veckor! Behöver jag nämna att vi är till oss av förväntan? :)
Besöket gick iaf jätte bra och valparna var väldigt sociala och härliga. "Våran" valp var faktiskt lite extra förtjust i oss lustigt nog och somnade efter ett tag i mitt knä, hon kanske hade nått på känn!?
Här får ni också njuta av lite underbara valpbilder...
Fredrik och våran ev valp "Miss Amazing's Field Silverglow"
"Glow" mumsar på mitt finger
"Glow" har somnat i mitt knä, syrran fortsätter busa.
Man blir trött av att busa, brorsan "Miss Amazing's Chanter Moonfilter"
När man är liten kan man sova precis hur som helst :)
"Hm, undrar hur den här smakar?"
Fredriks skägg var mycket populärt hos "Chanter"
"Chanter" 
"Glow"
"Glow"
Efter turen till Camilla så åkte jag vidare till syrran för att hälsa på Vilma och vilken underbar sötnos hon var då! När jag först kom dit s¨å låg hon och sov på pappa Peters mage och såg ut som en liten eskimå bebis med tjockt svart hår och sneda ögon :)
Hon hade vänligheten nog att hålla ögonen öppna i några minuter och vi tog massor med bilder på henne med mig, mamma Sofie och moster Josse. Vi får se när det blir våran tur :)
Här kommer lite bilder på Vilmsan iaf.
Det lilla eskimåbarnet
Jag och Vilma
Vilka ögon! Vilma posar som om hon aldrig gjort annat :)
Mamma Sofie med sin älskling
Stoltare moster får man leta efter, om Vilma skulle försvinna vet jag vem jag skulle misstänka först ;)
Det var allt för nu men fler bilder kommer med säkerhet.
Love T
Välkommen Vilma!
Nu har Vilma fötts och både mamma och dotter mår bra.
Grattis Sofie och Peter!!
Själv ligger jag hemma och är sjuk, inge roligt alls, plus att jag inte kan åka och hälsa på Sofie och Peter och Vilma. Typiskt :(
Ett nytt år...
Då var det över, ännu ett år gånget och ett nytt har precis startat. Och inte bara ett nytt år, ett nytt årtionde!
2009 var inte direkt lyckans år, många sorger har följt oss och kommer att bäras med i våra hjärtan, både stora och små. Det vi kan göra är att blicka framåt, minnas att allt som händer har en mening och att det är våra erfarenheter som bygger oss som människor, både de bra och dom dåliga...
Vad kan vi vänta oss av 2009?
Förhoppningsvis kommer vi att:
- Renovera köket
- Få bättre ekonomi
- Bli med kusin till Vilma
- Få en fin sommar med bra väder
- Få semester tillsammans
- Skaffa ny hund
Troligtvis så kommer Feie inte att finnas med oss så mycket längre till, hon har fuinnits i våra liv sen hon var 8 veckor gammal och det kommer att bli tufft när hon är borta. Vi har redan börjat förbereda oss mentalt, tittat på en ny hund som sällskap till Sune och bara vänjt oss vid tanken på att våran underbara tjej inte ska sova brevid oss i sängen längre (vad mycket plats vi kommer att få!).
I morse var det 27 grader minus ute!!! När jag kom hem från jobbet var det 5 grader inne, varför? Jo Fredrik hade förtsökt elda hela dagen men det är något fel med vår spis/skorsten så det ryker bara in hela tiden och han hade fått ha förnstret öppet för att överleva! Hundarnas vatten var till och med fruset!
Och självklart så är ingen sotare i tjänst utan bara på jour fram tills den 11:e vilket innebär at det skulle bli för dyrt att ringa nån innan dess så vi får härda ut i kylan *burr*
Vinterpromenad
Älskade systrar
Solen sken på nyårsdagen i Krägga hos Sofie och Peter
Lussebak och vilse i storskogen
Jag var ledig och tänkte att jag skulle ta en tur med hundarna så att dom skulle få lite omväxling från dom gammla vanliga rundorna runt Ransta.
Vi hoppade i bilden ovh började köra mot stora Västeråsvägen, ungefär halvvägs så får jag syn på en liten "parkeringsplats" (en bredare bit av väggrenen) och stannar bilen och tänker att det här blir nog bra.
Det går en smal stig in i skogen, den verkar inte vara så välbegådd men nån går här ibland i alla fall.
Så vi beger oss innåt skogen och Feie är superlycklig för att få vara lös för en gångs skull. Vi följer stigen i en kvart ungefär när den plötsligt mynnar ut i... ja mossa. Ingen mer stig alltså.
Men det har aldrig stoppat oss förr, jag har stövlarna på så vi traskar vidare in i skogen, hem hittar man alltid.
Vi går i vad jag beräknar som en halv-cirkel, eller en u-form för att ta oss tillbaka någolunda på rätt ställe. Skulle man komma ut längre bort på vägen så är inte det hela världen, det är ju bara att gå tillbaka till bilen.
Så vi går och går och kommer plötsligt fram till ett kalhygge, hm. Konstigt, borde inte ligga ett kalhygge här, men man ser ju inte alltid allt från vägen. Där borta ligger i alla fallen en åker så om vi går dit så kommer vi att hitta vägen som Bonden tar för att åka dit med traktorn och kan följa den till närmaste väg.
-Va fan! Det finns ju ingen väg! Bara en åker med tät skog runt, jaha, bara att traska tillbaka.
Vi snyrrade i skogen i ungefär en timme (totalt 1,5timmar :) ) och jag han ringa både Fredrik och mamma och beklaga mig över avsaknaden av navigerings föremål (sol, myrstackar, ljud etc.) innan jag lyckades ta mig på rätt väg igen. När jag väl kom ut från skogen så gjorde jag det endast 5 meter från bilen, snacka om tur :)
Till saken hör den att jag litar ganska kallt på mitt "inbyggda" lokalsinne, alltså förmågan att känna på mig åt vilket håll jag ska gå när jag är "vilse". Nu lyckades jag iof med det den här gången med men det tog ett bra tag innan jag lyckades orientera mig något sånär.
Det fanns ingen sol och stora vägen jag tänkte använda mig av lät som om det kom från precis alla håll så den var inte mycket till hjälp.
Ska nog börja ta med mig kompass i fortsättningen :)
Under min promenad så blev jag iaf sugen på att baka lussebullar så jag ringde mamsingen och bjöd över henne och Kent och så bakade vi lussebullar, fikade och åt mammas goda köttbullar och mos!
En mycket trevlig dag i slutändan!
*kram*
Hopplöst!
Jag erkänner! Jag är HOPPLÖS på att vara online och hålla mina sidor uppdaterade.
Pinsamt, irriterande men sant.
Suck, jag vill ju verkligen hålla kontakt med alla men det går liksom inte så bra. Inte blir det bättre av att min dator bara strular så att jag verkligen drar mig för att sätta mig där.
Det var ju ett bra tag sen jag skrev sist så jag kan misstänka att det har hänt lite sen dess.
En kort re-cap:
Min modiga syster Sofie blev årets Mama-Hjälte!!!
Vi har höst-fixat i trädgården, planterat lökar, grävt upp rabatter mm.
Feie har börjat på Rehab-simmning på Strömsholm då hon har ont i rygg och leder.
Det är väl Feie som är vår största funderare just nu. Vi vet inte riktigt hur v ska göra. Vi var hos veterinären för ca 4 veckor sen och röntgade och då visade de sig att hon har, förutom pålagringar på armbågarna, benbryggor i ryggen, sk Spondylos, som är broskbildningar mellan två kotor i ryggraden.
Det är därför hon har varit så stel på sistonde så nu måste hon gå på stark Glucosamin, antiinflammatorist samt specialfoder. Måste jag tillägga att vår älskling är lite dyr i drift just nu :)
Vi går även och simmar en gång i veckan för att bygga muskler och förebygga skador och smärta.
Men i grund och botten så är det ingenting som kan bli bättre. Hon kan få mindre ont med medeciner och träning men problemet finns fortfarande kvar. Så nu måste vi ta ställning till hur mycket det här kommer att påverka hennes liv, hur mycket vi måste ta "bort" för att förhindra att hon bryter upp "bryggorna" och helt enkelt se hur mycket hon får ut av livet!
För vi har sagt att om hon blir begränsad till enbart små korta promenader och inget bus, lek etc, då är det mer rätt mot henne att låta henne somna in medans hon fortfarande mår rätt bra.
Men det är ett tufft beslut att ta...
Vi har även börjat kika på alternativ till en rottis för även om vi älskar rasen så går det inte att komma ifrån att det är svårt att hitta folk som kan hjälpa oss när vi behöver hundvakt etc, en mindre hunds skulle vara lättare.
Än så länge så ligger dessa rasert på listan:
- Basenji
- Staffordshire Bullterrier
- Amerikansk Bullterrier
- Tollare
- Bullterrier
- Australian Cattledog/Australian Kelpie
Har någon något annat förslag?
Vi vill ha en hund som är pigg och alert, som tycker om att aktiveras, gärna agility, men samtidigt trivs med att ta det lugnt i hemmet. Gärna mellanstorlek och inte för mycket hår :)
Let me know om ni har något förslag eller kan rekomendera nån av dom jag nämnt.
/T
Victors Gravsten
Har ni någonsin sett en underbarare gravsten?
Den verkligen andas Victor och man han verkligen höra honom säga "Buuuh!!"
Besök hos Sofie och Peter
Nu har jag nyss kommit hem från att ha varit några dagar hos Sofie och Peter i Krägga.
Det har varit trevligt, jag kom i torsdags morgon. Började dagen tidigt med att åka till Bilbeskiktningen i västerås.
Som tur var så gick allt igenom så nu har vi två bilar igen!
Det var meningen att Josse skulle komma hem från Grekland på torsdags kvällen så jag, Sofie och mamma planerade att åka och hämta henne på arlanda. Så vi tänkte att vi tar en tur förbi Steninge slott i Märsta innan och kollar lite i deras mysiga butik där Sofie inte hade varit. Josses plan skulle inte landa förens halv åtta men vi ville ändå komma iväg runt två tiden. Sagt och gjort, halv vägs till Arlanda så får vi höra av Josse att deras plan är trasigt och dom vet inte om dom får lyfta eller inte, allt är väldigt oklart tydligen.
Vi fortsätter ändå till Steninge och har regelbunden kontakt med Josse. Tillslut visar det sig att dom måste flyga reservdelar från köpenhamn så dom kommer inte att komma iväg förens tidigast runt midnatt. Jaha, inte mycket att göra, vi åker sitället till Sigtuna och mamma bjuder på mat och vi pratar och har mysigt.
Vi åker hem runt femtiden och åker då direkt till graven. Vi har alla köpt några småsaker som vi hänger upp, bland annat en träfågel från mamma och ett glaskors från mig. Vi stannar en stund och pratar med Victor, blåser såpbubblor och så och sen så åker vi in till Bålsta och hyr en film, Marley och Jag (en måste se film om man tycker om hundar) och köper några gravljus som vi ska sätta vid graven. Sen bär det av hemmåt där vi lagar mat, ser på film och myser och umgås. Runt 11 på kvällen ringer Josse, dom kommer inte att åka i natt utan får bo på hotell, ingen vet när dom ska få åka och det har brutit ut slagsmål på flygplatsen. Vilket kaos!
I slutändan ordnade allt sig, vi hämtade Josse på flygplatsen dagen efter 17.10 och såg på Across the Universe ( en annan mkt bra film) på kvällen.
Dagen efter (idag) så skulle Sofie och Peter åka till Almers hus, ett ställe för föräldrar som har eller har haft ett barn med cancer, jag hoppas att dom får en underbar vecka med fint väder och en chans att ta det lugnt.
NOTE! En liten kortis om Sune, idag så hoppade han helt plötsligt på tre ben i Sofie's kök och vi undrade om han hade gjort illa sig? Men riktigt så illa var det inte, han hade dock trampat på ett riskorn som hade fastnat under tassen, usch så hemskt! Det är Sune i ett nötskal det :)
Kolmården med familjen Svensson
Vi åkte tidigt på lördagsmorgonen, jag och Fredrik klev upp kl 05.00, åt frukorst, gick ut en kortis med hundarna och sen åkte vi till Västerås och lämnade dom till min mamma. Sen åkte vi vidare till Bettan och Sofie där resten av famijen höll på att packa för fullt.
Eftersom jag hade stukat foten så hade vi dessutom med oss en rullstol, jag skulle inte klarar av att gå en hel dag på kryckor, speciellt inte på kuperade Kolmården. Vi kom iväg lite sena runt halv åtta och körde raka vägen till Norrköping.
Vi hade bokat in oss på ett trevligt vandrarhem som egentligen var en Folkhögskola.
Marieborgs Vandrarhem hette det och vi kan verkligen rekomendera det.
Vi hade en jätte trevlig dag med perfekt väder och Fredrik var väldigt snäll som släpade runt mig så länge.
Vi var alla helt slut när vi väl åkte hem igen till vandrarhemmet.
Vi stannade till i Norrköping och köpte med oss pizzor, egentligen hade vi tänkt grilla men alla var för trötta för sådana avancerade aktiviteter :)
Dag två, söndagen, så åkte vi först till Tropicarium och tittade på fina fiskar, hajar, pratade med papegojor och klappade Igelkottfiskar. Jo, faktiskt. En Igelkottfisk i rockornas akvarium var jätte nyfiken och kom fram så fort man hade fingrarna i vattnet, den var SÅÅ söt.
Efter det så for vi vidare till Löfstad Slott, några mil söder om Norrköping, där gick vi på en jätte intressant guidad tur och fick se många vackra saker. Vi köpte också lite fina saker, bland annat en otroligt vacker glasskål på hög fot med ett glaslock. Den var jätte vacker och väldigt billig så vi var supernöjda. Tyvärr så lyckades den rammla ur bilen på hemvägen när vi stannade för att äta lunch så den höll inte ens ända hem *snyft*
Men allt som allt en jätte trevlig och rolig helg, det var så skönt att få komma hemifrån efter att ha suttit isolerad så länge hemma. Det behövdes verkligen!
Krymplingen, Bettan och Fredrik
Familjen Svensson
En Kamel-hög eller en hög kamel?
Vid "klapp-pölen"
Den söta Igelkottfisken (ja den heter faktiskt så)
Ett sånt här kök skulle man ha!
Saknad!
Medans jag sitter och ska välja ut bilderna till sidan så kommer tårarna. Jag minns vilken underbart härlig kille han var, hur han alltid fick mig att le. Hur han fick till och med Fredrik att vilja skaffa barn (och det är inte dåligt det!).
Fredrik sa det på ett sånt bra sätt tyckte jag;
- Victor är det perfekta anti-preventivmedlet. han får en att vilja skaffa barn!
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv *ler*
Victor var ett "perfekt" barn, om det nu finns något sådant. Kanske borde vi ha anat oråd när allt var så bra i början. Victor lärde oss att man kan finna lycka i det lilla. Även om man har cancer och borde vara helt nedbruten av cellgifter så kan man alltid finna en anledning att le och känna lycka, om man bara öppnar ögonen för det.
Det är så lätt att se allt nattsvart när det är svårt, men se på Victor. Se han lyckliga min när han åker på sin motorcykel i sjukhusets underjordiska gångar, eller när en helikopter kommer inför landning, eller bara lyckan i att få säga "Buuh"!
Tårarna kommer bara av att sitta här och skriva, jag saknar honom så mycket. Det behövs bara ett litet minne, en sång, en bild, ett besök vid graven... då kommer känslorna och med dom tårarna.
Så orättvist, endast 18 månader fick han här med oss. Varför? Vad kan det finnas för mening?
Men jag vill inte känna bitterhet, jag vill minnas Victor för den kämpe han var. Jag vill minnas hans leenden, hans ord.
Jag vill för alltid vara hans "hund-moster". Victor sa alltid "voff voff" när dom pratade om mig. Det värmde rakt in i hjärtat
Åh, kan inte sluta gråta, kan knappt se skärmen längre.
Tänk att någon så liten som var här en sån kort tid kan röra ens hjärta så djupt.
Nej, nu ska jag sluta gråta, se frammåt.
Nytt liv spirar, och jag är säker på att även det kommer att prida ljus och lycka i våra liv.
Men en sak är säker. Ingen kommer någonsin att vara som Victor!
Han kommer för alltid att vara Vår stjärna i Mörkret!!
Moster älskar och saknar dig Victor! *puss*
PS! Gå in på http://feie.tkphotography.se och klicka er vidare för att komma till Victors sida.
Tråååkigt!
Nu har det gått en hel vecka sen jag stukade foten när jag skulle gå ner för vår altan och jag kan fortfarande inte stödja på foten det minsta *suck*
Det gör nästan ondare nu än för några dagar sen, speciellt när jag har haft foten i högläge och sen tar ner det, då känns det som knivar runt fotleden!
Det värsta är tristessen. Jag kan inte ta mig någonstanns, bara hoppa runt på mina kryckor innomhus och vid fint väder lite ute, men nu ska det ju bara regna hela tiden så kan inte ens göra det. :(
Det var meningen att jag och Louise som ägen Puff skulle börja sätta igång honom nästa vecka men nu verkar det som att det inte blir av alls. Två veckor med kryckor och sen mins en vecka till när jag tar det jätte lugnt sa läkaren. Så varken ridning eller agilityträning för mig den här sommaren :(
Lägger in lite bilder från roligare tider!
*kram*
Feie busar på stranden!
Sune och jag badar
Puff vilar i hagen :)
Stooort rabarberblad, passar till paraply för Sune :)
Nu blir det lite bilder från Sunes Agilitytävling!
Välkommna!
Kommer att lägga upp inlägg om mig, Fredrik och våra två hundar Feie och Sune.
Enjoy!
