Till minne av Feie...

Nu har det hänt, vår älskade älskade Feie är borta!
Jag vet knappt vad jag ska skriva... fattar inte riktigt att hon inte finns hos oss längre...

Igår åkte vi till Strömsholm, där konstaterades det att hon hade ett avslitet korsband och veterinären ansåg att det inte fanns något annat alternativ än att låta henne somna in där på plats.
Vi var inte beredda på att det skulle ske så fort, att vi skulle få dåliga besked hade vi förberett oss på men inte att hon inte skulle få komma hem med oss.

Efter att hon hade blivit röntgad så satt vi länge och pratade med henne och smekte hennes vackra huvud. Hon var halvsövd men vid medvetande och man såg att hon låg och lyssnade på oss.

Sen kom veterinären med sprutorna, Feie låg med huvudet mellan tassarna och tårarna rann medans vi pratade lugnande med henne och klappade hennes mjuka päls. När veterinären så skulle ge den andra sprutan så lyfter hon tungt sitt huvud och lägger det i mitt knä, sen somnar hon in.

Jag sköng tyst för henne sången som kom att betyda så mycket när vi förlorade Victor...


"I'll sing it one last time for you, then you really have to go...
You've been the only thing thats right, in all I've done.

And I can barely look at you, but every single time I do,
can we make it anywhere, away from here...

To think I might not see those eyes, makes it so hard not to cry
And as we say our long good bye, I nearly do...

Rise up, rise up, as if you had a choice
Even if you can not hear my voice, I'll be right beside you dear!

I can hardly speak I understand, why you cant raise your voice to say...
I love you..."



Vad gör man när man förlorar den man älskar mest i världen... man går vidare så klart men med ett stort hål i hjärtat. Feie var mer än bara en hund för oss, hon var vårat barn och vi älskade henne inte något mindre än om hon hade varit ett mänskligt barn.
Men nu slipper hon ha ont mer och hon får vara med Nala och Victor, och hon kommer alltid att finnas hos oss!


Orkar inte skriva mer nu, tårarna rinner så fort jag tänker på henne!
Vila i frid min älskade älskade hund! Jag kommer aldrig att glömma dig!


Våren är kommen.... eller???

Våren kom, och gick. Igår vaknade vi till en decimeter snö på altanen. HJÄLP!!! Och det slutade inte snöa heller, större delen av dagen föll det tunga flingor mot marken.

Fast idag fick vi sol och snön har nu smält bort igen. Så sakta men säkert så kommer nog våren i alla fall, bara att hoppas på lite mer sol framöver :)

Har gjort en sammanfattning över vad som har hänt sen sist, har nog missat en massa men förhoppningsvis kommit ihåg det viktigaste.

Enjoy!

/T



Lite bilder...

Nu var det ett tag sen jag skrev och det har hänt mycket skoj under tiden :)
Tänkte att jag uppdaterar i bilder ist bara text!


--------------------------------------------------------------------------------






Vi tog en dag och städade huset och gjorde lite vårfint. Nu börjar björkens blad slå ut i riset och krokusen och pärlhyacinten blommar för fullt i fönstret.







Är man husets prinsessa så är det klart att man sover under täcket!






På påskdagen var vi på påsklunch hos morfar Kurt och Yvonne, där hamnade Vilma snabbt i centrum och hon klagade inte.      Vi åt alldeles för mycket god mat och tog en lång prommenad i solskenet. Sen fick vi rulla oss ut till bilen för att åka till Valpkursen med Ayala. :)

Vi lämnade Ayala och Sune hos mama och Kent och dom hade fått en underbar dag i solskenet ute vid lövudden där dom gick på långprommis, fick leta korv ute i naturen och bara mysa i solskenet på en brygga :)












På påskdagens eftermiddag var det dax för första valpkurstillfället med hund.
Det blev träning på "fyrklövern" , dvs fyra sätt belöna sin hund.
- Jakt (ex bollar)
- Mat/Godis
- Kontakt (kel)
- Kamp (trasa eller likn)

Ayala var mest intresserad av maten och bollarna, men vio ska försöka hitta något roligare att kampa med och se om hon gillar det bättre då.  Hon gillar ju att kampa med Feie iaf :)

Sen tränades sitt, det var inga problem, det sitter ju redan klockrent för henne. Sen tränade vi kontakt och att gå förbi alla hundarna och hålla kontakten med matte/husse och det gick också bra. Vi var väldigt nöjda med första gången. :)

När vi väl åkte och hämtade Feie och Sune hos mamma så var vi HELT slut, både vi och Ayala. Vi fikade lite med mamma och sen åkte vi hem och slocknade framför TVn.


Idag, måndag, ska vi åka in till Västerås och först beställa köket från Epoq, sen träffa mamma och Kent och ta en påskfika, sen vidare till Fredriks familj för en prommenad på Björnön och sen påsklunch/middag hos dom.
Fullt upp alltså!!!


*kram*


RSS 2.0