Ayala - Livet med en Basenji

Nu har Ayala varit hos oss i en hel vecka och det har gått super bra!

Hon är en härlig positiv hund med mycket skinn på nosen (på hela kroppen för den delen). Hon är intelligent och orädd och verkar ha funnit sin plats i familjen utan problem.

Hon har lärt sig "Sitt" och "Ligg" och kommer för tillfället klockrent på inkallning. Hon följer med oss på promenaderna och varvar att gå lös och att sitta innanför jackan och spana.

Igår eftermiddag var hundarna helt själva en längre stund för första gången. Mitt och Fredriks jobb gick över varandra så han åkte hemifrån kl 16 och jag kom hem kl 20. Fredrik stängde in Ayala och Sune i köket och Feie fick resten av huset, på så vis kan hon få lite lugn och ro mellan varven :)

Jag kommer hem och möts av en glad Feie och en Sune som är olyckligt instängd i köket. Men ingen Ayala? Hm, ligger hon och sover? Går in i köket och tittar. Nej ingen där. Då hör jag ett litet pip, vart kom det ifrån? Jo övervåningen såklart! Där står hon glad och väntar på att matte ska hjälpa henne ner för trappen.

Vet inte hur hon tagit sig ut, troligtvis har hon klättrat över gallret, eller hur länge hon var ute men inga "olyckor" vare sig nere eller uppe så allt verkade vara frid och fröjd :)


I går var också Monica, Ayalas ägare (http://www.yulara.se), här på besök för första gången tillsammans med sina fyra Basenjis Noni, Splash, Thella och Ruby. Ayala tyckte det var jätte roligt med besök och busade hejvilt med sina nya kompisar. När dom hade gått somnade hon utmattad men nöjd.
Vi fick lite fina bilder på lill-tjejen innan jag var tvungen att åka till jobbet.



Första promenaden



Min säng, mina leksaker... trött Ayala har hittat sin egen plats i köket.

Feie's svans är en populär "leksak", tror inte Feie instämmer :)




Besök från Västeråsgänget






Västerås-ligan!


Snyggingen!