Till minne av Feie...
Nu har det hänt, vår älskade älskade Feie är borta!
Jag vet knappt vad jag ska skriva... fattar inte riktigt att hon inte finns hos oss längre...
Igår åkte vi till Strömsholm, där konstaterades det att hon hade ett avslitet korsband och veterinären ansåg att det inte fanns något annat alternativ än att låta henne somna in där på plats.
Vi var inte beredda på att det skulle ske så fort, att vi skulle få dåliga besked hade vi förberett oss på men inte att hon inte skulle få komma hem med oss.
Efter att hon hade blivit röntgad så satt vi länge och pratade med henne och smekte hennes vackra huvud. Hon var halvsövd men vid medvetande och man såg att hon låg och lyssnade på oss.
Sen kom veterinären med sprutorna, Feie låg med huvudet mellan tassarna och tårarna rann medans vi pratade lugnande med henne och klappade hennes mjuka päls. När veterinären så skulle ge den andra sprutan så lyfter hon tungt sitt huvud och lägger det i mitt knä, sen somnar hon in.
Jag sköng tyst för henne sången som kom att betyda så mycket när vi förlorade Victor...
"I'll sing it one last time for you, then you really have to go...
You've been the only thing thats right, in all I've done.
And I can barely look at you, but every single time I do,
can we make it anywhere, away from here...
To think I might not see those eyes, makes it so hard not to cry
And as we say our long good bye, I nearly do...
Rise up, rise up, as if you had a choice
Even if you can not hear my voice, I'll be right beside you dear!
I can hardly speak I understand, why you cant raise your voice to say...
I love you..."
Vad gör man när man förlorar den man älskar mest i världen... man går vidare så klart men med ett stort hål i hjärtat. Feie var mer än bara en hund för oss, hon var vårat barn och vi älskade henne inte något mindre än om hon hade varit ett mänskligt barn.
Men nu slipper hon ha ont mer och hon får vara med Nala och Victor, och hon kommer alltid att finnas hos oss!
Orkar inte skriva mer nu, tårarna rinner så fort jag tänker på henne!
Vila i frid min älskade älskade hund! Jag kommer aldrig att glömma dig!
Mina tankar går till er och även mina tårar började att spruta när jag läste att Feie är borta.
Kram
Åh, det är så grymt jobbigt att förlora den man älskar så himla mycket. Extra jobbigt blir det ju när man inte är förberedd på det. Jag var med om samma sak för fyra år sedan och då två hundar på 10 dagar. Det gör så himla ont i hjärtat och tårarna tar ju aldrig slut. Jag sitter här nu med tårarna trillandes. Vet ju också att ni haft det tufft tidigare och det här gör ju inte saken bättre. I samband med att jag förlorade mina hundar var mina bästa vänners dotter sjuk i en hjärntumör och hon somnade in några månader efter hundarna. Tungt, tungt, tungt!
Tur ändå att ni har Sune och Aiyala, det hjälper lite med några "tokstollar" som livar upp stämningen. Vi hade Texas och det är jag evigt tacksam för.
Tänker på er!
Kram Anette
Oj oj vad ledsen jag blir. Detta hade jag verkligen inte väntat mej. Ni ska veta att jag tänker på er. Tårarna rinner, du skriver så fint om Feie.
Jag är så glad att jag lärt känna er och hoppas vi får många år tillsammans med lilla Ayala o Sune inte att förglömma.
Kram på er
Monica o gänget
Usch vad tråkigt!
Tårarna börjar bubbla upp när jag tänker på den dag då Chester tillslut kommer lämna oss och hoppas att det dröjer lääänge!
Tänker på er, ta han om er!
Kram
Johanna
