Victors Gravsten
Har ni någonsin sett en underbarare gravsten?
Den verkligen andas Victor och man han verkligen höra honom säga "Buuuh!!"
Besök hos Sofie och Peter
Nu har jag nyss kommit hem från att ha varit några dagar hos Sofie och Peter i Krägga.
Det har varit trevligt, jag kom i torsdags morgon. Började dagen tidigt med att åka till Bilbeskiktningen i västerås.
Som tur var så gick allt igenom så nu har vi två bilar igen!
Det var meningen att Josse skulle komma hem från Grekland på torsdags kvällen så jag, Sofie och mamma planerade att åka och hämta henne på arlanda. Så vi tänkte att vi tar en tur förbi Steninge slott i Märsta innan och kollar lite i deras mysiga butik där Sofie inte hade varit. Josses plan skulle inte landa förens halv åtta men vi ville ändå komma iväg runt två tiden. Sagt och gjort, halv vägs till Arlanda så får vi höra av Josse att deras plan är trasigt och dom vet inte om dom får lyfta eller inte, allt är väldigt oklart tydligen.
Vi fortsätter ändå till Steninge och har regelbunden kontakt med Josse. Tillslut visar det sig att dom måste flyga reservdelar från köpenhamn så dom kommer inte att komma iväg förens tidigast runt midnatt. Jaha, inte mycket att göra, vi åker sitället till Sigtuna och mamma bjuder på mat och vi pratar och har mysigt.
Vi åker hem runt femtiden och åker då direkt till graven. Vi har alla köpt några småsaker som vi hänger upp, bland annat en träfågel från mamma och ett glaskors från mig. Vi stannar en stund och pratar med Victor, blåser såpbubblor och så och sen så åker vi in till Bålsta och hyr en film, Marley och Jag (en måste se film om man tycker om hundar) och köper några gravljus som vi ska sätta vid graven. Sen bär det av hemmåt där vi lagar mat, ser på film och myser och umgås. Runt 11 på kvällen ringer Josse, dom kommer inte att åka i natt utan får bo på hotell, ingen vet när dom ska få åka och det har brutit ut slagsmål på flygplatsen. Vilket kaos!
I slutändan ordnade allt sig, vi hämtade Josse på flygplatsen dagen efter 17.10 och såg på Across the Universe ( en annan mkt bra film) på kvällen.
Dagen efter (idag) så skulle Sofie och Peter åka till Almers hus, ett ställe för föräldrar som har eller har haft ett barn med cancer, jag hoppas att dom får en underbar vecka med fint väder och en chans att ta det lugnt.
NOTE! En liten kortis om Sune, idag så hoppade han helt plötsligt på tre ben i Sofie's kök och vi undrade om han hade gjort illa sig? Men riktigt så illa var det inte, han hade dock trampat på ett riskorn som hade fastnat under tassen, usch så hemskt! Det är Sune i ett nötskal det :)
Kolmården med familjen Svensson
Vi åkte tidigt på lördagsmorgonen, jag och Fredrik klev upp kl 05.00, åt frukorst, gick ut en kortis med hundarna och sen åkte vi till Västerås och lämnade dom till min mamma. Sen åkte vi vidare till Bettan och Sofie där resten av famijen höll på att packa för fullt.
Eftersom jag hade stukat foten så hade vi dessutom med oss en rullstol, jag skulle inte klarar av att gå en hel dag på kryckor, speciellt inte på kuperade Kolmården. Vi kom iväg lite sena runt halv åtta och körde raka vägen till Norrköping.
Vi hade bokat in oss på ett trevligt vandrarhem som egentligen var en Folkhögskola.
Marieborgs Vandrarhem hette det och vi kan verkligen rekomendera det.
Vi hade en jätte trevlig dag med perfekt väder och Fredrik var väldigt snäll som släpade runt mig så länge.
Vi var alla helt slut när vi väl åkte hem igen till vandrarhemmet.
Vi stannade till i Norrköping och köpte med oss pizzor, egentligen hade vi tänkt grilla men alla var för trötta för sådana avancerade aktiviteter :)
Dag två, söndagen, så åkte vi först till Tropicarium och tittade på fina fiskar, hajar, pratade med papegojor och klappade Igelkottfiskar. Jo, faktiskt. En Igelkottfisk i rockornas akvarium var jätte nyfiken och kom fram så fort man hade fingrarna i vattnet, den var SÅÅ söt.
Efter det så for vi vidare till Löfstad Slott, några mil söder om Norrköping, där gick vi på en jätte intressant guidad tur och fick se många vackra saker. Vi köpte också lite fina saker, bland annat en otroligt vacker glasskål på hög fot med ett glaslock. Den var jätte vacker och väldigt billig så vi var supernöjda. Tyvärr så lyckades den rammla ur bilen på hemvägen när vi stannade för att äta lunch så den höll inte ens ända hem *snyft*
Men allt som allt en jätte trevlig och rolig helg, det var så skönt att få komma hemifrån efter att ha suttit isolerad så länge hemma. Det behövdes verkligen!
Krymplingen, Bettan och Fredrik
Familjen Svensson
En Kamel-hög eller en hög kamel?
Vid "klapp-pölen"
Den söta Igelkottfisken (ja den heter faktiskt så)
Ett sånt här kök skulle man ha!
Saknad!
Medans jag sitter och ska välja ut bilderna till sidan så kommer tårarna. Jag minns vilken underbart härlig kille han var, hur han alltid fick mig att le. Hur han fick till och med Fredrik att vilja skaffa barn (och det är inte dåligt det!).
Fredrik sa det på ett sånt bra sätt tyckte jag;
- Victor är det perfekta anti-preventivmedlet. han får en att vilja skaffa barn!
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv *ler*
Victor var ett "perfekt" barn, om det nu finns något sådant. Kanske borde vi ha anat oråd när allt var så bra i början. Victor lärde oss att man kan finna lycka i det lilla. Även om man har cancer och borde vara helt nedbruten av cellgifter så kan man alltid finna en anledning att le och känna lycka, om man bara öppnar ögonen för det.
Det är så lätt att se allt nattsvart när det är svårt, men se på Victor. Se han lyckliga min när han åker på sin motorcykel i sjukhusets underjordiska gångar, eller när en helikopter kommer inför landning, eller bara lyckan i att få säga "Buuh"!
Tårarna kommer bara av att sitta här och skriva, jag saknar honom så mycket. Det behövs bara ett litet minne, en sång, en bild, ett besök vid graven... då kommer känslorna och med dom tårarna.
Så orättvist, endast 18 månader fick han här med oss. Varför? Vad kan det finnas för mening?
Men jag vill inte känna bitterhet, jag vill minnas Victor för den kämpe han var. Jag vill minnas hans leenden, hans ord.
Jag vill för alltid vara hans "hund-moster". Victor sa alltid "voff voff" när dom pratade om mig. Det värmde rakt in i hjärtat
Åh, kan inte sluta gråta, kan knappt se skärmen längre.
Tänk att någon så liten som var här en sån kort tid kan röra ens hjärta så djupt.
Nej, nu ska jag sluta gråta, se frammåt.
Nytt liv spirar, och jag är säker på att även det kommer att prida ljus och lycka i våra liv.
Men en sak är säker. Ingen kommer någonsin att vara som Victor!
Han kommer för alltid att vara Vår stjärna i Mörkret!!
Moster älskar och saknar dig Victor! *puss*
PS! Gå in på http://feie.tkphotography.se och klicka er vidare för att komma till Victors sida.
Tråååkigt!
Nu har det gått en hel vecka sen jag stukade foten när jag skulle gå ner för vår altan och jag kan fortfarande inte stödja på foten det minsta *suck*
Det gör nästan ondare nu än för några dagar sen, speciellt när jag har haft foten i högläge och sen tar ner det, då känns det som knivar runt fotleden!
Det värsta är tristessen. Jag kan inte ta mig någonstanns, bara hoppa runt på mina kryckor innomhus och vid fint väder lite ute, men nu ska det ju bara regna hela tiden så kan inte ens göra det. :(
Det var meningen att jag och Louise som ägen Puff skulle börja sätta igång honom nästa vecka men nu verkar det som att det inte blir av alls. Två veckor med kryckor och sen mins en vecka till när jag tar det jätte lugnt sa läkaren. Så varken ridning eller agilityträning för mig den här sommaren :(
Lägger in lite bilder från roligare tider!
*kram*
Feie busar på stranden!
Sune och jag badar
Puff vilar i hagen :)
Stooort rabarberblad, passar till paraply för Sune :)
Nu blir det lite bilder från Sunes Agilitytävling!
Välkommna!
Kommer att lägga upp inlägg om mig, Fredrik och våra två hundar Feie och Sune.
Enjoy!
Victor, för alltid i mitt hjärta!
