Lussebak och vilse i storskogen
Idag gick jag vilse, jajamensan Vilse!
Jag var ledig och tänkte att jag skulle ta en tur med hundarna så att dom skulle få lite omväxling från dom gammla vanliga rundorna runt Ransta.
Vi hoppade i bilden ovh började köra mot stora Västeråsvägen, ungefär halvvägs så får jag syn på en liten "parkeringsplats" (en bredare bit av väggrenen) och stannar bilen och tänker att det här blir nog bra.
Det går en smal stig in i skogen, den verkar inte vara så välbegådd men nån går här ibland i alla fall.
Så vi beger oss innåt skogen och Feie är superlycklig för att få vara lös för en gångs skull. Vi följer stigen i en kvart ungefär när den plötsligt mynnar ut i... ja mossa. Ingen mer stig alltså.
Men det har aldrig stoppat oss förr, jag har stövlarna på så vi traskar vidare in i skogen, hem hittar man alltid.
Vi går i vad jag beräknar som en halv-cirkel, eller en u-form för att ta oss tillbaka någolunda på rätt ställe. Skulle man komma ut längre bort på vägen så är inte det hela världen, det är ju bara att gå tillbaka till bilen.
Så vi går och går och kommer plötsligt fram till ett kalhygge, hm. Konstigt, borde inte ligga ett kalhygge här, men man ser ju inte alltid allt från vägen. Där borta ligger i alla fallen en åker så om vi går dit så kommer vi att hitta vägen som Bonden tar för att åka dit med traktorn och kan följa den till närmaste väg.
-Va fan! Det finns ju ingen väg! Bara en åker med tät skog runt, jaha, bara att traska tillbaka.
Vi snyrrade i skogen i ungefär en timme (totalt 1,5timmar :) ) och jag han ringa både Fredrik och mamma och beklaga mig över avsaknaden av navigerings föremål (sol, myrstackar, ljud etc.) innan jag lyckades ta mig på rätt väg igen. När jag väl kom ut från skogen så gjorde jag det endast 5 meter från bilen, snacka om tur :)
Till saken hör den att jag litar ganska kallt på mitt "inbyggda" lokalsinne, alltså förmågan att känna på mig åt vilket håll jag ska gå när jag är "vilse". Nu lyckades jag iof med det den här gången med men det tog ett bra tag innan jag lyckades orientera mig något sånär.
Det fanns ingen sol och stora vägen jag tänkte använda mig av lät som om det kom från precis alla håll så den var inte mycket till hjälp.
Ska nog börja ta med mig kompass i fortsättningen :)
Under min promenad så blev jag iaf sugen på att baka lussebullar så jag ringde mamsingen och bjöd över henne och Kent och så bakade vi lussebullar, fikade och åt mammas goda köttbullar och mos!
En mycket trevlig dag i slutändan!
*kram*
Jag var ledig och tänkte att jag skulle ta en tur med hundarna så att dom skulle få lite omväxling från dom gammla vanliga rundorna runt Ransta.
Vi hoppade i bilden ovh började köra mot stora Västeråsvägen, ungefär halvvägs så får jag syn på en liten "parkeringsplats" (en bredare bit av väggrenen) och stannar bilen och tänker att det här blir nog bra.
Det går en smal stig in i skogen, den verkar inte vara så välbegådd men nån går här ibland i alla fall.
Så vi beger oss innåt skogen och Feie är superlycklig för att få vara lös för en gångs skull. Vi följer stigen i en kvart ungefär när den plötsligt mynnar ut i... ja mossa. Ingen mer stig alltså.
Men det har aldrig stoppat oss förr, jag har stövlarna på så vi traskar vidare in i skogen, hem hittar man alltid.
Vi går i vad jag beräknar som en halv-cirkel, eller en u-form för att ta oss tillbaka någolunda på rätt ställe. Skulle man komma ut längre bort på vägen så är inte det hela världen, det är ju bara att gå tillbaka till bilen.
Så vi går och går och kommer plötsligt fram till ett kalhygge, hm. Konstigt, borde inte ligga ett kalhygge här, men man ser ju inte alltid allt från vägen. Där borta ligger i alla fallen en åker så om vi går dit så kommer vi att hitta vägen som Bonden tar för att åka dit med traktorn och kan följa den till närmaste väg.
-Va fan! Det finns ju ingen väg! Bara en åker med tät skog runt, jaha, bara att traska tillbaka.
Vi snyrrade i skogen i ungefär en timme (totalt 1,5timmar :) ) och jag han ringa både Fredrik och mamma och beklaga mig över avsaknaden av navigerings föremål (sol, myrstackar, ljud etc.) innan jag lyckades ta mig på rätt väg igen. När jag väl kom ut från skogen så gjorde jag det endast 5 meter från bilen, snacka om tur :)
Till saken hör den att jag litar ganska kallt på mitt "inbyggda" lokalsinne, alltså förmågan att känna på mig åt vilket håll jag ska gå när jag är "vilse". Nu lyckades jag iof med det den här gången med men det tog ett bra tag innan jag lyckades orientera mig något sånär.
Det fanns ingen sol och stora vägen jag tänkte använda mig av lät som om det kom från precis alla håll så den var inte mycket till hjälp.
Ska nog börja ta med mig kompass i fortsättningen :)
Under min promenad så blev jag iaf sugen på att baka lussebullar så jag ringde mamsingen och bjöd över henne och Kent och så bakade vi lussebullar, fikade och åt mammas goda köttbullar och mos!
En mycket trevlig dag i slutändan!
*kram*
