Saknad!
Medans jag sitter och ska välja ut bilderna till sidan så kommer tårarna. Jag minns vilken underbart härlig kille han var, hur han alltid fick mig att le. Hur han fick till och med Fredrik att vilja skaffa barn (och det är inte dåligt det!).
Fredrik sa det på ett sånt bra sätt tyckte jag;
- Victor är det perfekta anti-preventivmedlet. han får en att vilja skaffa barn!
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv *ler*
Victor var ett "perfekt" barn, om det nu finns något sådant. Kanske borde vi ha anat oråd när allt var så bra i början. Victor lärde oss att man kan finna lycka i det lilla. Även om man har cancer och borde vara helt nedbruten av cellgifter så kan man alltid finna en anledning att le och känna lycka, om man bara öppnar ögonen för det.
Det är så lätt att se allt nattsvart när det är svårt, men se på Victor. Se han lyckliga min när han åker på sin motorcykel i sjukhusets underjordiska gångar, eller när en helikopter kommer inför landning, eller bara lyckan i att få säga "Buuh"!
Tårarna kommer bara av att sitta här och skriva, jag saknar honom så mycket. Det behövs bara ett litet minne, en sång, en bild, ett besök vid graven... då kommer känslorna och med dom tårarna.
Så orättvist, endast 18 månader fick han här med oss. Varför? Vad kan det finnas för mening?
Men jag vill inte känna bitterhet, jag vill minnas Victor för den kämpe han var. Jag vill minnas hans leenden, hans ord.
Jag vill för alltid vara hans "hund-moster". Victor sa alltid "voff voff" när dom pratade om mig. Det värmde rakt in i hjärtat
Åh, kan inte sluta gråta, kan knappt se skärmen längre.
Tänk att någon så liten som var här en sån kort tid kan röra ens hjärta så djupt.
Nej, nu ska jag sluta gråta, se frammåt.
Nytt liv spirar, och jag är säker på att även det kommer att prida ljus och lycka i våra liv.
Men en sak är säker. Ingen kommer någonsin att vara som Victor!
Han kommer för alltid att vara Vår stjärna i Mörkret!!
Moster älskar och saknar dig Victor! *puss*
PS! Gå in på http://feie.tkphotography.se och klicka er vidare för att komma till Victors sida.
Jag beklagar sorgen, kram på er alla
Vilken jättefin sida till minne av Victor, hans öde har verkligen berört mig. Vilken kämpe han var. Följer Sofies blogg och på något sätt så hittade jag hit. Kram från mig!
Kikat in här förrut men det var först idag som jag såg att du börjat blogga. Även som Ännu en medmänniska/mamma till 3 följer jag Sofie, Victor och Peters blogg.
Bilden på dig och Victor ovan och minnessidan du gjort är helt fantastisk men jag förstår det var mycket svårt att göra den. Så rörd av vad du berättar. Kära du, vi är många som tänker på Victor och er allesamman. Precis som du skriver ingen kommer kunna vara som Victor men jag är säker på att det lilla livet i din systers mage kommer bringa er lycka och ljus i detta hemska mörker och hjälpa er vidare. Som jag skrivit och många med mig så tror jag Victor finns vid er sida och gläds att han ska få ett syskon. Han var en otrolig liten kämpe utan dess like och har berört så väldigt många människor..Vi ska alla bevara hans minne, ni nära och kära, släkt o vänner och även vi okända, jag En medmänniska. Tänker på er och Victor varje dag.
Varma styrkekramar från mig
